Hola! Har precis gjort klart lite skolarbete, tack för det! Slipper göra det imorgon alltså, ska åka och shoppa istället då. Mohaha! 

Min älskade Johanna har landat och jag var den första att ringa henne, ofc. Båda började snyfta i varsin lur, och det föll en liten tår från mitt öga. Haha, vi har bara varit ifrån varandra i två veckor, men det är ändå tomt liksom. De senaste veckorna har det hänt en del (jag vet, jag har inte berättat massa för er här, men lite privat får det ju vara också...) och det har varit minst en gång per dag som jag tagit upp telefonen för att skriva ett meddelande om vad som nyss hänt, men kommit på att hon inte kommer att få det ändå.. Världelöst! Jag som trodde jag hade lärt mig att hantera när folk försvinner, antingen i en evighet eller bara för en jämförelsevis kort stund, men tydligen inte.