Jag har nog psykiska problem. Har gått runt och städat hela morgonen och varit skitsur på att det tydligen inte är någon annan än jag som mår dåligt över att huset ser ofräscht ut med syskonens saker/kläder/gamla läxor liggandes överallt. Och köket, det ser efter en halvtimmes städning lika fult ut som det gjorde halvtimmen tidigare. Usch, jag hatar inte själva städningen. Är det fint kan jag gärna städa. Men när allt ser hemskt ut och jag städar, folk skräpar ner, jag städar, folk skräpar ner och jag blir tvungen att städa igen, då har det gått för långt. Och det värsta är att de som skräpar ner inte fattar själva, att de skräpar ner. Nej, för deras saker blir ju bortplockade ändå. Att de inte skäms, men det är klart. Det är ju jag som står för den rollen.
.
Dessutom hittar jag inte receptet på brödet jag ska baka, och mamma orkade inte hjälpa mig att leta. Så inget bröd till mormor och morfar när de kommer. Inte är det mitt fel, för jag har försökt att baka.
Nu ska jag fortsätta med mina agressioner innan folk kommer hem och jag bidrar till en kejdereaktion i surhet. Nej, när familjen är hemma, då blir det snälla Hanna. Som hjälper och är glad och städar och bara är lite sur för att allt är fult.
Tack och lov att jag är ensam hemma ibland, så jag kan blir den där hemska tjejen som ingen vet finns. Hon som skriker på handdukarna för att de är smutsiga och måste bytas varannan dag. Fast de inte gör det. Snart kommer resten av familjen hem och ingen kommer veta att jag har varit sur. Bäst att passa på när jag inte bidrar till oroligheter.
.
Nä, nu ska jag glatt städa mitt rum som nästan alltid är snyggt eftersom ingen annan kommer hit och stökar ner. Tack och lov för det. Sen blir det put a smile on your face. Haha, nä.
Som sagt, ibland suger lov. Fast jag har fortfarande inte påstått att mitt gör det. Nej, det är hur härligt som helst. Typ.
Kommentarer
Postat av: klara
Stackarn
Trackback
