Hemma från skolan, och tur är väl det. Jag är ett vrak! Kan inte prata för min röst är helt kaputt, min hjärna har bytts ut mot en snorklump och febern hänger trotsigt några ynka tiondelsgrader kvar. Vaknade imorse av att en man pratade i mitt rum. Tydligen var det bara jag med min förstörda röst som pratade i telefon med Henrik. Som inte pratade med mig. Nej, telefonen min var avstängd och han hade mattelektion. Kanske har jag gått och blivit psykiskt sjuk?

Ska nog sätta på en film och dricka latte. Städa i min garderob. Leka lite i Polyvore. Klippa collage och sånt som jag gillar att göra när jag egentligen borde göra massa annat. Men idag.. Jag kommer att ha en fantastiskt tråkig dag. Jag har inget plugg som verkligen måste bli klart eller så, ganska gött. Får fixa naglarna och sånt idag då. Fast det känns ändå bara som en tradig syssla. Jag saknar mina finaste i skolan! Äkta kärlek när man håller sig borta ENDAST för att inte smitta dem? Eh, ja.